Badflickan

Denna bild summerar denna badsommar Samba haft i Torsö!

Nu vilar Snutten

Idag har Antons lille kanin somnat in efter en tid med en växande tumör! Under dessa sköna semesterveckor har han njutit i skuggan i rosenrabatten.

Anton har fått begrava honom på en bra plats i trädgården. Skönt att han inte behövde åka hem till lägenheten och sin bur, för att där avsluta sina dagar.

Anton fick Snutte samma dag han fyllde 5 år och han har varit Antons ögonsten och älskade djur i alla år!

Älskar att bada

Så här njuter Samba varje dag vid havet! Att få leka med bollar eller hämta dummies har alltid varit roligt, men att få leta efter sandbollar som vi kastar är det bästa som finns. Ibland dyker hon under för att se om hon hittar dem. Äta sjögräs är inte så gott, men lite sand i magen....

Hon bryr sig sällan om andra hundar eller att springa iväg, ligger även snällt kopplad under parasollen när så krävs, men som hon njuter av att fritt få leka. Så snart vi skall hem, så skall inte hon gå upp ur vattnet.... nix, då blir man lite busig - vaddå koppel NU?!

Semester

Äntligen kan man säga att svensk sommar är fantastisk!
Med detta underbara väder njuter man av stränder och bad i både hav och sjö, öst- och västkust!
Några lata veckor i Skåne och Blekinge med omnejd. Vänner och släkt att besöka, några stadsfestivaler och kanske en och annan marknad i dessa tider.
För den som inte vet så kryllar det av marknader i varje byhåla under sommartid, alltså inte bara Kiviksmarknad som är nästa vecka. Har man gått på en så har man gått på alla, samma "mög" i varje tält.... och äckligt marknadsgodis - men man kan hitta något man bara måste ha : ))

Djurskötare på deltid....

Är man inte redan fullt sysselsatt med att jobba 100% och vara ensamma mamman med huset fullt av djur redan, så ser man till att självklart fylla livet med lite till!

Men detta är ingen beklagan, bara en bekräftelse eller insikt i hur man lever!

Anton har dock fått ansvaret att passa våra granners katter - då han absolut inte får en egen katt förrän den dagen vi bor i hus.... eller Anton har flyttat hemifrån.

Katten Viktor passar vi för 3e gången. Ingen trevlig katt, tycker inte Ulla heller - som gärna hade bytt ut honom.

Katten Disa ska Anton passa för första gången denna helgen.

Sen har vi bästaste grannen I´s marsvin som vi med lätthet har passat i flera år.

Grannen under oss är på landet, men är väldigt glad om Anton vid något tillfälle kan passa hennes katt.

Sambas hundkompis Krobbe kommer in i bilden endast när ägaren verkligen behöver hjälp med en kissrunda.

Så denna helgen hänger det 3 par nycklar till 3 olika lägenheter - kan man kalla sig "djurjouren"?

Våra egna smådjur är nog mindre roliga nuförtiden, ormarna ligger alltid i terrariet och hamstern Sam myser han med kanske 1 gång i veckan och Snutte-kaninen får aldrig vara ute - men en och annan mysstund blir det för gamlingen.

Givetvis mat och vattenutfodring, många maskorsblad nu.

Snart är det semester..........då får vi släpa alla våra till Skåne ett par veckor och det är skönt för alla!

En skön men blåsig kväll vid havet

Sanningen är att jag inte kan komma hem och stanna inne när det är fint väder! Jag bara måste ut till havet - alltid! Tur att man har Samba som jag släpar ut timtal i skogen morgon som kväll. Det är dock svårt att locka upp Anton i skogen en riktigt härlig dag - då är det bara havet som gäller för även honom. Samba likaså, lugnt och skönt, bad och roliga sök - t.o.m. hotdog sök överallt idag. Nu längtar man allt efter semester! Men att vi inte har några planer och inga pengar gör det mindre roligt, men vi kan alltid åka ut till havet : )

Trädkojan

Denna fina koja har stått uppe i backen i många år. Oftast har det inte funnits någon stege upp eller så har det varit livsfarliga hemmabyggen som inte har varit värda att försöka att ta sig upp i, än mindre ner. Nu äntligen en repstege som funkar! Första gången på alltså 10 år har vi klättrat upp i kojan. Med chiabatta-mackor, dricka och Ballerinakex njöt vi av vår underbara utsikt över Göteborg från öster utomot väst. Strax till vänster om Anton ser man alla lyftkranarna ute i hamnen, Älvsborgsbron, Liseberg och flera kyrktorn i stan.

Anton ville självklart att jag skulle visa var vi hade sett räven, så vi gick en bit in i skogen och jag gav Samba kommandot "spåra räven" - och hon började jobba direkt- verkligen imponerad att hon förstod vad jag menade då vi endast mött räven en gång! Hon lyckades att hitta grytet och gud vad hon gnydde och menade på att här fanns något....

Flera ingångar, 4 synliga - men ingenting lät och det såg övergivet ut, men vi ville inte skrämma dem om det låg ungar gömda och rädda. Vi gick vidare hemåt efter mer än 2 underbara timmar i skogen en tisdagkväll - tillsammans med sonen : )

Ett möte med Mickelräv!

detta foto är lånat någonstans på internt....

Första gången jag har mött en räv på nära håll och jag kan inte minnas när jag såg en vild räv sist! Under vår promenad i skogen bakom oss, där vi alltid lufsar omkring och JA jag brukar ha Samba lös här uppe även om jag vet att man inte skall ha dem okopplade! Det enda problemet - i.g. inte något större problem, men vi har mycket rådjur och man vill inte att de eller Samba kommer till skada! Samba skulle inte spåra dem långt, då det kommer cykelbanor och ett område Samba inte gillar..... Oftast 95% av våra turer resulterar utan rådjur, men man ser dem ändå ofta och tur är att man själv ofta ser dem innan S - men även märker man om hon börjar vädra i luften.
Igår kväll var hon lös och hon fick spår på något och helt plötsligt börjar något skälla en liten bit bort och jag letar mest efter någon person som borde finnas i närheten... men den sticker och Samba sätter fart efter och jag oxå.... Inser snabbt att det inte är en hund som skäller när jag er en bit fram där Samba stannat och räven sitter kanske 20 m framför oss och skäller mot oss. Den avviker och fortsätter skälla och stannar igen- och vad jag önskar att jag hade kameran med mig. Längs med terrängen den hade sprungit och suttit märkte man hur den avsöndrat illaluktande doft, kanske urin för att varna!
Den var mörkt röd och svart, väldigt mycket päls och såg välmående ut. Kunde givetvis inte avgöra om det var en hona eller hane, men man kan ju tänka sig att det finns ett gryt som hon ville skydda!
Samba var duktig som stannade och lät sig bli kopplad (så som jag kommenderade STANNA!!!), så att varken räven eller Samba skulle komma till skada och att vi kunde gå vidare! Strax efteråt tappade vi bort den.
Nu när jag ville hitta en bild på en räv, så hittar man alldeles för många bilder på skjutna/dödade rävar - och då blir man så ledsen att detta skall vara ett nöje! Givetvis förstår man att det kan bli för mycket av vilt - men har jag under alla mina 40+ år inte sett mycket vilt, ser jag inte dem som ett problem.... dock alla våra rådjur i trädgårdarna, de borde förflyttas långt in i skogen!
Jaha, då får man ta en annan runda ikväll....

Godkänd i viltspårsprovet!

Vilken trevlig och underbar kväll utanför Sollebrunn, ca 8 mil från Göteborg. Samba och jag träffade domaren kl.19.00 för anlagsprovet i viltspår.

Inga större problem mer än att hon var lite väl snabb och upptäckten av en helt ny doft i näsan kobajs... en ladugård med massor av kossor nedanför i terrängen vi skulle in i : ) - men hon fortsatte i snabbt vidare för att upptäcka lite mer vilt i luften.... Man insåg hur svårt det var att inte se hur banan skulle gå, utan helt förlita sig på henne.

Björn var väldigt nöjd med henne, men tyckte att hon var lite för snabb och trodde att hon hade bättre klarat av spår i öppenklass, så att hon fick jobba lite hårdare - mer noggrant. Nu är ju frågan hur jag skall lyckas skotträna henne och om det är möjligt?!?!?! Jag skulle så gärna vilja fortsätta viltspåra, men givetvis kan jag göra detta själv, men det motiverar väldigt att göra det tillsammans med en domare och jag tror hon absolut hade klarat ett championat framöver... om inte dessa skott hade varit i närheten.

Bedömning:

" Startar raskt och spårar väl, men ibland lite kryssande. Får viltkänning på S2 och S4 men reder upp båda gångerna. Har i övrigt bra kontroll över var spåret går och gör ett mycket bra spårarbete, om än i ett något högt tempo - 16min." Björn Johansson

På hemvägen var vi tvungen att stanna vid en sjö jag hade passerat och låta Samba få njuta lite mer. OJ så mycket hon älskar simma ut och hämta dummies - glöm beröm eller godis "Låt mig få hämta igen och igen..."! Förra veckan var vi vid havet, men då ingen kamera med och samma sak - säkert 10 gånger! Måste försvåra vattenapporteringen nu, med flera dummies åt olika håll osv.

Blodspår.........

Äntligen kom vi iväg på ett 2a blodspår igen, efter denna långa vinter! Första gången vi var hos Eva i Gråbo var i november innan snön föll. Redan då sa vi att hon var klockren och skulle klara anlagsprovet direkt, men vi sa att vi testar en gång till - men snön kom och tiden springer iväg. Idag fick vi även berömmet att hon skulle klara anlagsprovet direkt - så nu blir det att boka tid direkt, imorgon! Tyvärr kan jag inte se möjligheten att gå upp i ökl med skott och inga championat, som hon säkert annars lätt hade tagit. Vi får lära oss att lägga egna spår, det är bara blod att köpa och hitta rätt platser.

Efter att både Özet, Atlas och Samba hade gjort sina spår och vi hunnit dricka kaffe och hundarna suttit lite i bilarna fick Samba bada och simma av sig!

Det här passar oss så himla bra! Samba jobbar självständigt och tryggt. Sen är det ju så skönt att komma ut och lufsa i skogen! Eva har de flesta vilda djuren utanför, utom björn -då flyttar hon. Varg har passerat under vintern och lodjur bor där.

Trött hund o matte nu!

En glad trudilutt.....

inte alls längre!!!

Just nu går vi igenom en fas av fasa varje gång vi hör trudilutten från Hemglassbilen!

Nu är det vår och den dyker upp överallt, där du minst av allt anar det! I skogen i Gråbo, igår kväll i skogen i Sävedalen, uppe i min egen skog hör man den på avstånd och självklart varenda kvarter de kvällar den kommer!

Varför denna "oro"? Ja, inte är det Anton som tjôtar hål i huvudet längre, han har lärt sig att jag inte köper glass av bilen - hur mycket vi än älskar glass och alltid har hemma. Självklart någon gång händer det, har alltid älskat deras Marängcup och glassbåtar m.m.

Nej, nu är det lilla Samba som går in i full fasa bara hon hör trudilutten och den går inte över!

Igår skulle vi som sagt träna linjetag m.m. tillsammans med Annelie o Smilla, Maggan o Özet och Carina med Snoddas o Atlas. Kanonskog bakom Annelies hus - helvild och inte en själ - mer än vi som klev omkring i regnet. Samba laddad som bara den när hon hoppar av bilen, eftersom hon har upptäckt tollarkompisar, 100 meter upp i skogen och en liten kiss, sen märker man förändringen samma sekund hon upptäcker att HEMGLASSBILEN har invaderat alla kvarteren nedanför.

Vi började köra stadga mitt i skogen innan första linjetaget, en det var svårt att lyfta en hund som inte vill vara kvar. När det var min tur att ta linjetag, var hon ofokuserad och vek av snett bakot och smög som en liten räv ifrån mig och Annelie som hade kastat ut dummie.

Vi körde ett mycket kortare tag, men hon ville inte. Vi övade istället passivitet med de övriga hundarna som inte jobbade, men de smittade inte av sig på Samba, så jag fick ta ett beslut att det var bättre att vandra hemåt genom skogen än att låta henne vara så stressad. Efter en stund släppte jag loss henne - de hade varit kopplade hela tiden tidigare och jag tänkte att nu kan hon få springa o kissa och göra vad hon behöver på vägen tillbaka - men när den j-vla trudilutt vrålar nedanför berget sätter Samba fart ner mot våra bilar! Detta flyktbeteende är farligt och gör att man inte kommer våga släppa henne, specifikt vid stress!

Carina gav mig dock ett tips som jag skall testa - varje gång bilen kommer till vår parkering så skall vi gå och köpa glass till Samba - positiv betingning!

Jag kommer att bli fattig! Anton fick aldrig glass..... men vad gör man inte :)

Nu kommer jag konstant titta på Hemglassbilens hemsida för att se var den befinner sig!

Avslut på apporteringskursen

Vi tackar Titti och Regina för en kanonbra kurs!

Våra tre domare i vår lilla working-class light tävling!

Özet och Atlas kopplar av.

Idag var sista gången på vår jaktapporteringskurs i Gråbo (här kan man se fler foto). Alla tyckte att det var sååå tråkigt att det vår sista gången, nu när vi börjat komma igång och vintern äntligen har släppt sitt grepp och våren spirar! I dag gjorde vi ett litet working-class test, flera av oss för första gången. Det skall igentligen vara 5 stationer, men vi körde med 3. Många av hundarna betedde sig inte som de brukar när man själv tränar, kanske också att man inte hade jobbat upp hunden bättre innan man kopplar loss - och vad kan man då förvänta sig- en glad hund som ska spåra hela området!!! Närsöket var hon kanon på, men dirigering var hon ute och letade upp alla utan att i.g. inte komma in med dem, grrr! Man inser desto mer vad man faktiskt behöver träna och det betyder att man har lärt sig en hel del. Nu skall några utav oss försöka komma igång och träna tillsammans på onsdagar efter jobbet, tack vare att det är ljust länge.

Tyvärr började skottlossning på skjutbanan längre upp i skogen och Samba gick in i sitt stressade tillstånd och hade svårt för att genomföra en lagtävling i slalom med störning av dummies, men bättre att försöka röra på henne än att fortsätta sitta stilla. Med hennes minne kommer hon associera denna plats till skotten även om vi inte kommer tillbaka hit förrän kanske till fortsättningskursen till hösten.

Vid förra tillfället körde Titti tre skott - 1a och 2a stressad och kopplad, 3e skottet kom på ett linjetag längre ner längs vägen - på det satte hon fart mot bilen! Kan lova att det är svårt att jobba med någon som förändras så mycket och det är så synd - det påverkar all träning och vardag! Därför är det nästan omöjligt att gå ut och tävla en dag, inte ens öppenklass i viltspår : ( kommer att funka.... Men nu skall vi köra viltspår och leta upp prov i det.

Utställning hade funkat om hon inte pälsen hade legat i varje vrå och som en matta överallt!

Nu är det många långa sköna kvällar att se fram emot - bästa tiden : )

Härligt apporteringsgäng

Ett härligt gäng med tollare och labbar mitt i skogen! En fika sitter gott efter 2h. Det mest komiska denna dag var att mitt i fikapausen kommer ljudet ifrån Hemglassbilen - mitt i skogen låååångt ifrån allt! Alla bröt vi samman i skratt, då ingen kunde tänka sig någon invånare, minst av allt barn i närheten. Skönt med en kurs som man längtar till efter varje gång : )

Vilka vackra vårkvällar...

Isen ligger fortfarande på Härlanda Tjärn, men nu börjar den smälta längs kanterna och bli lite blöt! Inte fick Samba springa runt på isen, men hon håller sig gärna nära oss ändå, puuh! Lite förvånad blev nog både hon och vi när hon kunde hoppa från bryggan utan att bada : )

Anton hade plockat fram cykeln och pumpat däcken och njöt av lite mountainbiking i skogen och tränade med Samba i koppel bredvid cykeln - vilket gick bra, men alldeles för många löpare man är i vägen för (det tränas för fullt inför Göteborgsvarvet nu...)

Sfinxen Seaton

Vi har under många år varit imponerade utav den stora vackra graven på "vår"kyrkogård. Den innhåller bl.a. två sfinxar, guldrum och plats för vila. Visst har man hört talas om Seatons allé m.m. Av nyfikenhet läste jag på Wikipedia om denna man och fick veta mycket mer än vad jag trodde;

George Seaton tillhörde en engelsk adelsfamilj från Nottinghamshire i mellersta England. Det var George Seatons farfar med samma namn, George Seaton (1812-1867) och farmor Elenor F. McKillop (född 1819) som 1836 flyttade till Sverige och Göteborg. Makarna fick tre barn, alla söner. George Seatons far var Arthur Seaton (1847-1912) och hans mor hette Maria Seaton, född Kjellberg (1860-1930).

George Seaton lät bygga ett stort mausoleum på Östra kyrkogården i Göteborg till minne över sin far Arthur Seaton, som avled 1912. Arthur Seaton begravdes först på Örgrytes kyrkogård men flyttades till Östra kyrkogården när mausoleet var klart 1914. Mausoleet kostade 1,5 miljoner kronor att uppföra (över 65 miljoner, omräknat till dagens penningvärde). Gravplatsen är Nordens största på allmän kyrkogård,[2] med 250 kvadratmeter. Här ligger Arthur och Maria Seaton, George Seatons syster, Eleanor och Nils Ankarcrona och deras dotter Ebba Ankarcrona. Utöver George Seaton, ligger hans andra syster begravd här, Maud Kruckenberg med maken Carl-Gustaf Kruckenberg samt George Seatons andra fru Helfrid Willerding.

Samma kväll...

Brudarebacken med utsikt över Göteborg i somras....

Kl. 18 idag, samma backe - nästan snöfritt...

ca 1½h senare i dalen

Vilken skillnad det kan vara mellan skuggsida och solsida i dessa dagar. Man kan njuta av värmen och känna våren ena sekunden och sedan gå in i den friska kyliga speciella lukten av snö! Underbart! Nu märker man att alla bäckar små... kommer bli stora vårfloder!

Äntligen frysen full....

av döda djur; möss av olika storlek, en stor svart kråka, två duvor och 4st råddjursklövar!

I övrigt finns det broccoli, ärtor, hallon, sesamnuggets, mozzarellapizza och självklart massor av kycklingfiléer. Det viktigaste är nog att mamma inte tar fram fel påse för att tina upp till nästa söndagsmiddag : )

Samba som verkligen har tyckt att det är otäckt att ta duva, har i eftermiddag visat mycket mer nyfikenhet och t.o.m. sprungit med hela fågeln mot mig : )))) - men sen är det bra med det tycker hon - inte "hungrig" på den. Vi skall nog plocka fram den då o då och göra det skoj att helt plötsligt få hitta o "leka" med den - apportera in den om hon direkt visar glädje och stolthet. Att det skulle vara så svårt att få henne att tycka om dessa fåglar??? Hon har ju alltid varit duktigt på att apportera in dummies?! Alltid älskat spåra vilt och levande fåglar är ju skoj....

Klöver har hon inga problem med, men dessa får nog vänta tills vi har lite blod och kan ut och lägga lite spår. Dröjer nog inte länge förrän snön börjar smälta bort.

Idag såg jag den första gula krokusen längs en varm husvägg med snön bäddad runt rabatten - vilken glädje ett sådant vårtecken kan ge!!!

Nyinköpt bäddsoffa - brun, levereras om en vecka, sen kan jag har vänner över för trevliga middagar och för långväga vänner finns nu alltid en självklar sovplats!

Apporteringskurs!

Slottskogen 27 feb.

Apporteringskursen 1a tillfället

fikapaus 2a tillfället

Isa myser i mattes famn och

Samba ligger hellre på filten och spanar in allt!

I söndags var det 2a gången för vår apporteringskurs med Titti.nu.

Det trevliga med denna gruppen är att vi är 8 tollare och 4 svarta labbar!

Inte för att det blivit så många foto under träningen, men några skall jag nog lyckas hinna med.

Första gången var det strålande blå himmel och många, många minus grader kl.10 på morgonen i den dal i skuggsida. Denna gången samma plats men i kallt duggregn och snöslask - och helt plötsligt såg detta landskap helt annorlunda ut tyckte vi alla. Vart fall så har vi en kanonbra tränare och medhjälpare och är ett gott gäng med trevliga hundar i alla olika åldrar. Längtar till varje träning och tyvärr är det uppehåll i ett par veckor. Fågel var nog det enda Samba tyckte var lite äckligt, så nu blir det absolut att fylla frysen även med fågel och inte bara döda möss till ormarna och kycklingfiléer! Visselpipan funkar bra på både inkallning och närsök direkt, så nu har vi varit ute i mörkret och tränat närsök med visselpipan : ))

I lördags var det tollarpromenad med Göteborgs Tollarna i Slottskogen. Väldigt trevligt att träffa detta gäng för första gången. Denna träffen var vi 10st tollare från hela regionen och då var det inte någon tollare med som går apporteringskursen, så tänk så skoj det skulle vara om fler och fler dyker upp!

Tyvärr hamnar alltid det sista fotot man lägger upp överst.....

Snökaos, men så underbart!

Sambas kille "Krobbe"

En ny bekant - 7-månaders Salukihane

Grattis Samba

min lilla fröken sötnos

på 2 årsdagen

2010-02-19

Grattis till hela kullen Fagerlands Röda!