Djurskötare på deltid....

Är man inte redan fullt sysselsatt med att jobba 100% och vara ensamma mamman med huset fullt av djur redan, så ser man till att självklart fylla livet med lite till!

Men detta är ingen beklagan, bara en bekräftelse eller insikt i hur man lever!

Anton har dock fått ansvaret att passa våra granners katter - då han absolut inte får en egen katt förrän den dagen vi bor i hus.... eller Anton har flyttat hemifrån.

Katten Viktor passar vi för 3e gången. Ingen trevlig katt, tycker inte Ulla heller - som gärna hade bytt ut honom.

Katten Disa ska Anton passa för första gången denna helgen.

Sen har vi bästaste grannen I´s marsvin som vi med lätthet har passat i flera år.

Grannen under oss är på landet, men är väldigt glad om Anton vid något tillfälle kan passa hennes katt.

Sambas hundkompis Krobbe kommer in i bilden endast när ägaren verkligen behöver hjälp med en kissrunda.

Så denna helgen hänger det 3 par nycklar till 3 olika lägenheter - kan man kalla sig "djurjouren"?

Våra egna smådjur är nog mindre roliga nuförtiden, ormarna ligger alltid i terrariet och hamstern Sam myser han med kanske 1 gång i veckan och Snutte-kaninen får aldrig vara ute - men en och annan mysstund blir det för gamlingen.

Givetvis mat och vattenutfodring, många maskorsblad nu.

Snart är det semester..........då får vi släpa alla våra till Skåne ett par veckor och det är skönt för alla!

En skön men blåsig kväll vid havet

Sanningen är att jag inte kan komma hem och stanna inne när det är fint väder! Jag bara måste ut till havet - alltid! Tur att man har Samba som jag släpar ut timtal i skogen morgon som kväll. Det är dock svårt att locka upp Anton i skogen en riktigt härlig dag - då är det bara havet som gäller för även honom. Samba likaså, lugnt och skönt, bad och roliga sök - t.o.m. hotdog sök överallt idag. Nu längtar man allt efter semester! Men att vi inte har några planer och inga pengar gör det mindre roligt, men vi kan alltid åka ut till havet : )

Trädkojan

Denna fina koja har stått uppe i backen i många år. Oftast har det inte funnits någon stege upp eller så har det varit livsfarliga hemmabyggen som inte har varit värda att försöka att ta sig upp i, än mindre ner. Nu äntligen en repstege som funkar! Första gången på alltså 10 år har vi klättrat upp i kojan. Med chiabatta-mackor, dricka och Ballerinakex njöt vi av vår underbara utsikt över Göteborg från öster utomot väst. Strax till vänster om Anton ser man alla lyftkranarna ute i hamnen, Älvsborgsbron, Liseberg och flera kyrktorn i stan.

Anton ville självklart att jag skulle visa var vi hade sett räven, så vi gick en bit in i skogen och jag gav Samba kommandot "spåra räven" - och hon började jobba direkt- verkligen imponerad att hon förstod vad jag menade då vi endast mött räven en gång! Hon lyckades att hitta grytet och gud vad hon gnydde och menade på att här fanns något....

Flera ingångar, 4 synliga - men ingenting lät och det såg övergivet ut, men vi ville inte skrämma dem om det låg ungar gömda och rädda. Vi gick vidare hemåt efter mer än 2 underbara timmar i skogen en tisdagkväll - tillsammans med sonen : )