Tollarspecialen

- vilken helg, den finns det mycket att skriva om!
Det var så klart vår första och förmodligen inte den sista... Värmland -09 next!

Vi kom upp i torsdags och bodde så gott som ensamma på vandrarhemmet, trotts att varenda stuga var fullbokad och fullproppade med hundar ( men det kan ju varit pga att vandrarhemmet inte tog emot hundar och alla minst ägde 1st : ) Så det var endast några domare som stannade över natten och var upp i ottan för att ut o dömma i lydnad, jakt, agility eller utställning.

Det allra roligast var nog att träffa Martha, Annelie och flera av valpköparna och Sambas syskon såklart. Alla 6 vuxna bodde i en stuga med 13 hundar o bebisen Anton på 6 mån. utan rinnande vatten, dusch/wc eller vask i köket... ett mindre kaos, men i.g. så himla trevligt! (men lite skönt var det allt att komma hem till vårt lilla mysiga rum)

Annars var det skoj att titta på lydnaden och agilityn, vi missade jakt och workingklass -- är inte riktigt där än mentalt.... behöver som nybörjar ägare av en tollare - eller rättare sagt egen hund, lära mig mycket mer innan jag går in på mer avancerat.

Tycker man om tollare så är detta verkligen en litet paradis, man går omkring och tittar på alla dessa olika stilar, storlekar, färger, temp och så klart dess alla typer av ägare - och jag förstår mycket väl att man skaffar mer än en!!!!

Men över till anledningen till att vi även var där; utställning av Samba med dess syskon!

Först och främst GRATTIS Poppel och Hyzz!!!! Så himla kul att det kom lite priser till Fagerlands Röda!

Men jag säger bara - usch, fy, skit och #*{?\grrrr vilken dag det blev för oss!

Vi skyndar att hitta vår plats mitt mellan Poppel framför och en hund bakom och redan då händer något - ja, vi skall inte in då så vi får gå ur och vänta på de 7 första som springer, men Samba får upp alla dofter runt banan o godis som säkert ligger överallt där, sen är det helt plötsligt vår tur att springa in efter Poppel och Samba damsugar av hela banan och följer upp Poppel i full galopp! Inte en blick hon lyfte mot mig! Sen är det dax för bedömning och det är många före oss..... när vi väl kommer in så är hon trött, kan inte stå och på båda sidor om domaren utanför planen står en och säger sitt med henne och en säger ställ dig upp ... och jag är så tacksam för att få hjälp o tipps - men just då blev det väl lite halvt om halvt bra. Sen fick vi springa fram o tillbaka - men då trodde nog Sambis att vi skulle springa iväg o leka, hopp o skutt och se vilka sitter utanför ringen tjolahoppsansa!!!! Visste redan då att det var kört! Sen fick vi alla vår chans igen och då var hon mer med på noterna, men detta vet jag att inte domaren såg och det hade nog inte förändrat att vi åkte ut då. Så inget HP och inga andra små priser.... men jag har lärt mig mycket!!! Trots att hon är hur duktig tillsammans med mig i övningar, så spelar det inte någon roll om hon inte kan uppföra sig runt andra hundar - så mia måste träna med lite hårdare tag framöver och givetvis mer intensivt - så nu ser jag 6 dagar i veckan framför mig hela hösten o vintern.... men jag har ju ett jobb på 100% och en son på 100% oxå - men varje kväll efter 18 skall vi nog kunna klämma in 1h träning - mellan middag och läxor : ))

Anton ville ställa upp i "barn med hund utställningen" och vi anmälde honom strax innan, men i värmen fick vi vänta tills vi nästan gav upp ( mycket låg blodsockernivå). När de väl var inne i ringen delade domaren in dem i yngre och lite äldre (max 12 år) och de placerades ut längs med kanterna. Anton och Samba hade en helt underbar kontakt från början och förflyttade sig snyggt över plan och väntade på att de mindre barnen skulle springa och bedömmas, talade med sekreteraren som gick förbi och pratade med dem, allt så bra ut ---- tills Anton blir stucken av ett bi eller en geting och skricker och flyger ur plan och jag får Samba i koppel och försöker få kontakt med honom att komma tillbaka - och vem är det då som står i kanten på plan och ser allmänt förvirrad o förbannad ut!!! Stackars Anton rusar till bilen och det är bara till att köra hemåt med förtvivlan och besvikelse! Min älskade unge som såå gärna ville och enbart av otur fick allt förstört för sig - ångrar så denna helg, men det går nog över och förhoppningsvis glömmer han nog att han aldrig mer skall hålla på med hundsport - och han som precis skulle börja!!!

Nix, nu får detta långa inlägg ta slut - precis som dessa 4 semesterveckor har gjort!