torsdag 29 april 2010

En glad trudilutt.....

inte alls längre!!!
Just nu går vi igenom en fas av fasa varje gång vi hör trudilutten från Hemglassbilen!
Nu är det vår och den dyker upp överallt, där du minst av allt anar det! I skogen i Gråbo, igår kväll i skogen i Sävedalen, uppe i min egen skog hör man den på avstånd och självklart varenda kvarter de kvällar den kommer!
Varför denna "oro"? Ja, inte är det Anton som tjôtar hål i huvudet längre, han har lärt sig att jag inte köper glass av bilen - hur mycket vi än älskar glass och alltid har hemma. Självklart någon gång händer det, har alltid älskat deras Marängcup och glassbåtar m.m.
Nej, nu är det lilla Samba som går in i full fasa bara hon hör trudilutten och den går inte över!
Igår skulle vi som sagt träna linjetag m.m. tillsammans med Annelie o Smilla, Maggan o Özet och Carina med Snoddas o Atlas. Kanonskog bakom Annelies hus - helvild och inte en själ - mer än vi som klev omkring i regnet. Samba laddad som bara den när hon hoppar av bilen, eftersom hon har upptäckt tollarkompisar, 100 meter upp i skogen och en liten kiss, sen märker man förändringen samma sekund hon upptäcker att HEMGLASSBILEN har invaderat alla kvarteren nedanför.
Vi började köra stadga mitt i skogen innan första linjetaget, en det var svårt att lyfta en hund som inte vill vara kvar. När det var min tur att ta linjetag, var hon ofokuserad och vek av snett bakot och smög som en liten räv ifrån mig och Annelie som hade kastat ut dummie.
Vi körde ett mycket kortare tag, men hon ville inte. Vi övade istället passivitet med de övriga hundarna som inte jobbade, men de smittade inte av sig på Samba, så jag fick ta ett beslut att det var bättre att vandra hemåt genom skogen än att låta henne vara så stressad. Efter en stund släppte jag loss henne - de hade varit kopplade hela tiden tidigare och jag tänkte att nu kan hon få springa o kissa och göra vad hon behöver på vägen tillbaka - men när den j-vla trudilutt vrålar nedanför berget sätter Samba fart ner mot våra bilar! Detta flyktbeteende är farligt och gör att man inte kommer våga släppa henne, specifikt vid stress!
Carina gav mig dock ett tips som jag skall testa - varje gång bilen kommer till vår parkering så skall vi gå och köpa glass till Samba - positiv betingning!
Jag kommer att bli fattig! Anton fick aldrig glass..... men vad gör man inte :)
Nu kommer jag konstant titta på Hemglassbilens hemsida för att se var den befinner sig!

lördag 24 april 2010

Avslut på apporteringskursen


Vi tackar Titti och Regina för en kanonbra kurs!
Våra tre domare i vår lilla working-class light tävling!
Özet och Atlas kopplar av.
Idag var sista gången på vår jaktapporteringskurs i Gråbo (här kan man se fler foto). Alla tyckte att det var sååå tråkigt att det vår sista gången, nu när vi börjat komma igång och vintern äntligen har släppt sitt grepp och våren spirar! I dag gjorde vi ett litet working-class test, flera av oss för första gången. Det skall igentligen vara 5 stationer, men vi körde med 3. Många av hundarna betedde sig inte som de brukar när man själv tränar, kanske också att man inte hade jobbat upp hunden bättre innan man kopplar loss - och vad kan man då förvänta sig- en glad hund som ska spåra hela området!!! Närsöket var hon kanon på, men dirigering var hon ute och letade upp alla utan att i.g. inte komma in med dem, grrr! Man inser desto mer vad man faktiskt behöver träna och det betyder att man har lärt sig en hel del. Nu skall några utav oss försöka komma igång och träna tillsammans på onsdagar efter jobbet, tack vare att det är ljust länge.
Tyvärr började skottlossning på skjutbanan längre upp i skogen och Samba gick in i sitt stressade tillstånd och hade svårt för att genomföra en lagtävling i slalom med störning av dummies, men bättre att försöka röra på henne än att fortsätta sitta stilla. Med hennes minne kommer hon associera denna plats till skotten även om vi inte kommer tillbaka hit förrän kanske till fortsättningskursen till hösten.
Vid förra tillfället körde Titti tre skott - 1a och 2a stressad och kopplad, 3e skottet kom på ett linjetag längre ner längs vägen - på det satte hon fart mot bilen! Kan lova att det är svårt att jobba med någon som förändras så mycket och det är så synd - det påverkar all träning och vardag! Därför är det nästan omöjligt att gå ut och tävla en dag, inte ens öppenklass i viltspår : ( kommer att funka.... Men nu skall vi köra viltspår och leta upp prov i det.
Utställning hade funkat om hon inte pälsen hade legat i varje vrå och som en matta överallt!
Nu är det många långa sköna kvällar att se fram emot - bästa tiden : )

tisdag 13 april 2010

Härligt apporteringsgäng


Ett härligt gäng med tollare och labbar mitt i skogen! En fika sitter gott efter 2h. Det mest komiska denna dag var att mitt i fikapausen kommer ljudet ifrån Hemglassbilen - mitt i skogen låååångt ifrån allt! Alla bröt vi samman i skratt, då ingen kunde tänka sig någon invånare, minst av allt barn i närheten. Skönt med en kurs som man längtar till efter varje gång : )

torsdag 8 april 2010

Vilka vackra vårkvällar...


Isen ligger fortfarande på Härlanda Tjärn, men nu börjar den smälta längs kanterna och bli lite blöt! Inte fick Samba springa runt på isen, men hon håller sig gärna nära oss ändå, puuh! Lite förvånad blev nog både hon och vi när hon kunde hoppa från bryggan utan att bada : )
Anton hade plockat fram cykeln och pumpat däcken och njöt av lite mountainbiking i skogen och tränade med Samba i koppel bredvid cykeln - vilket gick bra, men alldeles för många löpare man är i vägen för (det tränas för fullt inför Göteborgsvarvet nu...)

Sfinxen Seaton


Vi har under många år varit imponerade utav den stora vackra graven på "vår"kyrkogård. Den innhåller bl.a. två sfinxar, guldrum och plats för vila. Visst har man hört talas om Seatons allé m.m. Av nyfikenhet läste jag på Wikipedia om denna man och fick veta mycket mer än vad jag trodde;

George Seaton tillhörde en engelsk adelsfamilj från Nottinghamshire i mellersta England. Det var George Seatons farfar med samma namn, George Seaton (1812-1867) och farmor Elenor F. McKillop (född 1819) som 1836 flyttade till Sverige och Göteborg. Makarna fick tre barn, alla söner. George Seatons far var Arthur Seaton (1847-1912) och hans mor hette Maria Seaton, född Kjellberg (1860-1930).

George Seaton lät bygga ett stort mausoleumÖstra kyrkogården i Göteborg till minne över sin far Arthur Seaton, som avled 1912. Arthur Seaton begravdes först på Örgrytes kyrkogård men flyttades till Östra kyrkogården när mausoleet var klart 1914. Mausoleet kostade 1,5 miljoner kronor att uppföra (över 65 miljoner, omräknat till dagens penningvärde). Gravplatsen är Nordens största på allmän kyrkogård,[2] med 250 kvadratmeter. Här ligger Arthur och Maria Seaton, George Seatons syster, Eleanor och Nils Ankarcrona och deras dotter Ebba Ankarcrona. Utöver George Seaton, ligger hans andra syster begravd här, Maud Kruckenberg med maken Carl-Gustaf Kruckenberg samt George Seatons andra fru Helfrid Willerding.